Vi har känt Denny inom Hobby Horsing ganska länge. Redan på hans första tävlingar, där han jobbade som startfunktionär, stack han ut. Män i den rollen var ganska ovanliga på den tiden, och många trodde inte att han skulle stanna särskilt länge. Men i dag är han domare. Så fel vi hade!
I mer än två år har Denny varit aktiv som domare och tränare på tävlingar och läger, särskilt inom förbundet för Hobby Horsing. Med all erfarenhet han har skaffat sig öppnade han i år sin egen klubb för Hobby Horsing, och i höst öppnar han en till. Han lyckas också i de ”riktiga” hästarnas värld: hans unga häst Good Obsession (med smeknamnet Coudy) placerar sig regelbundet i toppen på tävlingar. Vi fick också äran att göra Coudy som Hobby Horse åt honom, och det var en glädje för oss att se de två tillsammans.
Eftersom vi hejar på den här begåvade unga mannen med allt stöd vi på LarDen kan ge, ställde vi några frågor till honom.
Hur hamnade du i Hobby Horsing?
Jag upptäckte faktiskt Hobby Horsing helt av en slump, tack vare Dráža. Jag har känt Dráža sedan jag var sjutton, och under en tid arrangerade vi tävlingar för riktiga hästar tillsammans. En dag, när det var en tävling i Hobby Horsing, bestämde jag mig för att komma och hjälpa till. Jag ansvarade för starten, ungefär som en startfunktionär, och samtidigt såg jag hur tävlingen fungerade.
Det fascinerade mig: stämningen, de tävlande, förväntan hos barnen och deras föräldrar. Från den stunden stannade jag kvar i Hobby Horsing och engagerade mig gradvis mer i olika evenemang och projekt. Jag blev förvånad över hur levande och välorganiserad gemenskapen är, och hur en liten slump kan bli början på något som håller länge.
Vad tycker du mest om?
Eftersom jag rider western tycker jag förstås mest om Trail . Det är en gren som ligger mig nära, eftersom den kombinerar skicklighet, koncentration och ett praktiskt förhållningssätt.
Men på sistone har jag dragits allt mer till dressyr. Jag älskar elegansen, precisionen och möjligheten att hela tiden bli bättre i små detaljer. Det är en helt annan stil än Trail, men det är just därför det är så spännande för mig att utforska den här sidan av Hobby Horsing.
Är barnen ibland en utmaning?
Man kan verkligen inte säga att barnen i klubben busar. När jag ser tillbaka på början måste jag erkänna att jag var lite orolig för hur det skulle gå. Att arbeta med barn är alltid en utmaning, och man vet aldrig vad man kan förvänta sig. Men redan efter de första lektionerna insåg jag att all oro var onödig.
Barnen är helt enkelt fantastiska. Det märks att de trivs i klubben: de kommer fulla av energi och kastar sig direkt in i aktiviteterna. Faktum är att de är så upptagna med övningar, lekar och nya uppgifter att det inte ens finns tid för bus. Och det är det bästa av allt: att se hur glada och nöjda barnen är.
Hur går det för din klubb för Hobby Horsing?
För mig var det en stor utmaning att starta min klubb för Hobby Horsing och verkligen att kliva utanför min bekvämlighetszon. Jag började våren 2025, och sedan dess har barnen imponerat på mig fullständigt. De är inte bara underbara och begåvade utan gör också otroliga framsteg, och viktigast av allt märks det att de har roligt, vilket betyder mest för mig.
Varje lektion med dem är full av energi, glädje och entusiasm. Samtidigt är de inspirerade att bli bättre, lära sig nya saker och bygga upp sin kondition. Jag är verkligen tacksam för att förbundet för Hobby Horsing litade på mig och gav mig möjligheten att öppna klubben. Det var ett beslut som fick mig att växa, lärde mig nya saker och gav mig otaliga oförglömliga upplevelser.
Hästar eller Hobby Horses?
Det är en fråga jag får väldigt ofta, och jag måste erkänna att jag aldrig har gett ett helt tydligt svar. Hästar har varit en del av mitt liv i många år, och jag kan knappt föreställa mig min vardag utan dem. De är inte bara en hobby för mig utan en verklig passion som har följt mig i många olika former.
Med Hobby Horsingär det ganska likadant. Ju mer tid jag ägnar åt det, desto mer känner jag att det inte längre bara är en extra aktivitet utan en självklar del av den jag är. Det ger mig glädje, utrymme för kreativitet och kontakt med människor som delar samma entusiasm.
Så när någon frågar mig vad som är viktigast brukar svaret vara detsamma: båda betyder lika mycket för mig, och jag kan inte längre tänka mig det ena utan det andra.





