Vi har följt klubben Hobby Horsing Plzeň från Plzeň ända från början. Och vi måste säga att vi är imponerade av hur snabbt klubben utvecklas. För inte så länge sedan såg vi deras första försiktiga inlägg på sociala medier, och i år hade vi redan äran att se dem placera sig i toppen på tjeckiska mästerskapen, med en förstaplats bland annat. En stor del av äran för allt detta går till Andrea. Även om hon själv fortfarande lär sig om Hobby Horsing är hon helt rätt person på rätt plats. Hon följer med sina deltagare till varje tävling och stöttar dem både fysiskt och mentalt. Andrea är själv aktiv idrottare, och vi gillar verkligen riktningen hon leder sina deltagare i. För att få veta mer ställde vi några frågor till henne.
Varför Hobby Horsing?
Först och främst vill jag protestera mot att kallas tränare. På sociala medier kallar jag mig för First Lady i klubben Hobby Horsing Plzeň, förstås bara på skämt. Jag är den som ser till att tjejerna har någonstans att träna, något att hoppa över och att de faktiskt dyker upp på träningen. Men jag är också den som inte låter dem göra träningen till en pratstund, utan ser till att de blir ordentligt svettiga under en uppvärmning inspirerad av löp- och friidrottsträning. Som tjejernas ”cavalettihållare” bygger jag upp hinderövningar och hoppbanor åt dem. Och tjejerna själva skulle säga att det är Andrea som håller igång dem när de hellre bara skulle sitta och prata…
Hur började det?
”Mamma, jag vill ha en häst, och jag har sparat ihop till en.”
Du kommer springande hem efter en lång löprunda, svetten rinner och du tänker på att sätta tänderna i en apelsin, ta en dusch och lägga upp fötterna en stund, och så stormar ditt barn in med ett mycket tydligt besked om ett nytt husdjur.
”Absolut, gumman. Du har sparat ihop till den, och den kan bo hos oss på andra våningen i vårt hyreshus, höet lägger vi i källaren och så tar vi med den på promenader runt stora torget i Plzeň.”
Det var under covid, och trots alla försök att hålla min dotter sysselsatt (hon var van vid att träna i klubbar varje dag och att åka till ridhuset) såg jag henne ändå scrolla på sociala medier varje dag.
Och där, på sociala medier, upptäckte hon den stora succén från Finland. Tjejer delade instruktioner för hur man gör hästhuvuden på käppar och använder dem som sportredskap. De som hade tur hoppade i trädgårdar, de andra gjorde det i lägenheten. Vissa sydde hästarna själva, andra fick hjälp av sina mammor. Handdukar och filtar fick offra sig för de första Hobby Horses.
Så snart det nya, helt egna sportredskapet var klart var det dags att sätta igång. Fåtöljer och stolar fick bli hinderstöd och en kvast blev hindret. Sedan följde videosamtal med kompisar, där de delade erfarenheter och jämförde sina resultat.
Men en hemsydd häst räckte inte, och meningen som startade allt gick faktiskt i uppfyllelse. Det blev en lång, väldigt lång period av att titta och välja bland LarDens käpphästar, och sedan väntade vi spänt på brevbäraren, som inte hade en aning om att han i det ganska lätta paketet bar på en häst åt en otålig ung dam. Den första riktiga Hobby Horse från LarDen hade kommit hem.
Av hänsyn till grannarna tränade vi bara hoppning i lägenheten några dagar, sedan började vi ta med käpphästen ut. Långa promenader, naturliga hinder, snabba starter och till och med försök till de första dressyrprogrammen. Eftersom vi inte kunde reglerna blev det snarare ganska lyckad koreografi på temat ”dansa med en häst”.
Inom kort fick vi sällskap av en klasskompis på våra utflykter med käpphästarna, och några veckor senare, tack vare att covidrestriktionerna lättades, började en mamma och hennes dotter åka ända från Klatovy med sin Hobby Horse för att vara med.
Och så var vi fem: Emma, Lucka, Laura, Vanes och Mel. 😊 Ibland ”tränade” vi i stan på allmänna lekplatser, ibland ordnade vi utflykter ut på landet. Tjejerna red i täten på sina hästar och mammorna följde efter till fots, oavsett hur långt det var eller hur mycket uppförsbacke det blev. Tjejerna hade alltid jätteroligt, och det ovärderliga var att de idrottade och rörde på sig i friska luften.
Det verkar som att det svåra året 2020 gav upphov till den lilla klubben Hobby Horsing Plzeň.
Från vår första tävling (Rohatsko 2020) kom vi hem med en guld- och en silvermedalj.
Fler och fler började ansluta till våra regelbundna träffar för utomhusträning via sociala medier, så 2021 var det redan omkring 20 entusiastiska unga deltagare som hörde till Hobby Horsing Plzeň. Vissa kom regelbundet från riktigt långt bort, från Klatovy, Mariánské Lázně, Tachov…
Hur ofta tränar ni varje vecka?
Vi träffas regelbundet på onsdagar. Från kl. 15.00 tränar vi tjejer under tio år och nybörjare, och från kl. 16.00 har vi en grupp för tjejer som siktar på att hoppa en meter. Dessutom lägger vi in en del träningar på lördagar, som främst används av tjejer som förbereder sig inför tävlingar.
Vad ger dig störst glädje?
Vi tar hem medaljer från varje tävling, men för mig personligen är den största glädjen när träningen är slut och tjejerna inte vill åka hem. De vill stanna kvar tillsammans, fortsätta hoppa och fortsätta träna, eftersom de tycker så otroligt mycket om den här sporten.
Vad är viktigast i förberedelserna?
Här pratar vi nog om tävlingsförberedelser… Det viktigaste är viljestyrka, viljan att vinna. Tjejerna kanske inte är i lika bra fysisk form, men ”jag vill”-faktorn gör dem till otroliga kämpar. Det fascinerar mig att i det tysta få följa den utvecklingen.
I gruppen finns också en del tjejer som inte tävlar. Deras flit och viljestyrka kommer från deras egen önskan att bli bättre för sin egen skull. De jobbar hårt inom de gränser de själva sätter. Det som är otroligt viktigt är att de vet varför de kommer till gruppen och att de tycker om att utmana sina egna gränser. Deras egna framsteg i Hobby Horsing påverkar tydligt också deras tänkande utanför Hobby Horsing på ett positivt sätt: i umgänget med andra barn och i skolan.
Vilken åldersgrupp är det för?
I sin tävlingsform är Hobby Horsing Plzeň till för tjejer mellan 8 och 15 år. Vi funderar på att starta en lekfull grupp för små hoppare från 4 år. Det stämmer att två killar också har varit med genom åren: en fyraåring och en sexåring. Sexårige Filip samlar modigt medaljer och rosetter i Hobby Horsing Plzeňs färger i sin tävlingsklass. De flesta av tjejerna rider på riktiga hästar, men även de som inte har möjlighet att gå i en ridklubb passar perfekt in i vårt lag.
Vad väntar i framtiden?
Från början har vi haft ett stort bekymmer: att hitta en perfekt träningslokal där vi kan träna på vardagseftermiddagar. Så snart vi lyckas hitta ett fast hem i rätt gympasal eller hall vill vi gärna välkomna nya klubbmedlemmar och träningskompisar. Under säsongen 2024/2025 hyr vi lokal i Městská sportovní hala Krašovská, och vi är mycket tacksamma mot hallen för deras tillmötesgående inställning.
Vi tar hem medaljer från lokala tävlingar. Från nationella mästerskapen 2024 i Kladno kom vi hem med en hel skörd av medaljer, pokaler och rosetter. Vi testade också med framgång de öppna klasserna på tyska mästerskapen 2024 (september, Frankfurt am Main). Vår tränare är dessutom certifierad domare i Hobby Horsing, och några av tjejerna har redan klarat sina tränarprov. Vi utvecklas. Vi lär oss.
Vi deltar i kvaltävlingar till tjeckiska mästerskapen och ser fram emot nationella mästerskapen 2025 i juni i Brno.
Det gäller fortfarande att tävlingar är härliga, men pricken över i:et i Hobby Horsing är glittret i tjejernas ögon när de inte vill lämna en vanlig träning.
Vi önskar Plzeňs Hobbíks många fler fina hopp som hittills, och vi ser verkligen fram emot att träffas under trevliga former på tävlingar och träningsläger.
FREE
